son1
(substantiv)fsvm--son..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (15)
son. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
sön GU C 20 (hand 2)s. 114; STb 2: 416 (1490), 3: 417 (1499); Hel män 145 . med art. sonnen Prosadikter (Sju vise m C) 227 . sönnen STb 3: 203 (1494). ack. sön ib 2: 227 ( 1487) , 284 (1488), 4: 12 (1504), 62 (1505), 118 (1506). gen. söns ib 2: 284 ( 1488) ., 3: 461 (1499). med art. sonsins SkrtUppb 53 . ib. dat. syni SkrtUpp 3. sunj Prosadikter (Sju vise m B) 183 . söne SkrtUppb 53 . sön Hel män 140 . med art. sonynom MP 5: 127 . pl. söner SvKyrkobr 3 . sönner BSH 5: 544 ( 1515) . ack. synir MP 5: 127 . sönör Hel män 276 . dat. synom MP 5: 16 . gen. söna SkrtUppb 36 . Se Sdw 2: 1304), sona kona , *sona namn -nampn ) sona qvän -qwärn )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- son. " filius uel filia nondum emancipata . . . a patre sön äller dotther i synss faderss waald warandis " GU C 20 (hand 2) s. 114. käisaren . . . gaff sinom sunj dagh til morghonnen Prosadikter (Sju vise m B) 183. at iak wärdoghis thär mädh hänna söne dia aff hänna spinom SkrtUppb 53 . " alle the arffdela, ther hanom epter sin sön ware tilfalne " STb 2: 284 ( 1488) . " peder andersson medh sin sön " STb 4: 118 ( 1506) . . . . enum okirkarl, huilkin som haffde twa synir, then ene sonynom kende han okra MP 5: 127 . jöniss magnusson strukxson Svartb 518 ( 1474) . - om Guds son. sinom eghnom sön spardhe gud ey Hel män 140 . son, barn, avkomling. we wardhe the synndhogho folkeno . . for skamlikom synom (filis sceleratis) affonde släkt MP 5: 16 . - son. ss benämning given av en äldre åt en yngre. jak (ɔ: en gammal käring) sigher thik son min hwj SvRimd 43 . hwstruen swarade: ney, myn sön, jngen aal fick thu mik ok ey hellr thin hosbonde STb 2: 416 ( 1490) . myn käre oc älskelike sön eusebium hafwin i här när idhir Hel män 145 - son, barn. i bildlig och andlig mening. tha wi födhom aff modher liffwe tha heta wi wredhinna söner. oc tha wi döpas, tha wardhom wi gudz söner SvKyrkobr 3 . han (ɔ Gud) skodha r granlica sinna söna makth SkrtUppb 36 . - Jfr fadhur brodhor- (äv. Sdw 1: 231), fiskara-, guds-, gudh-, horan-, hornlekara-, härians-, knivasmids-, modhorsystor-, nötakarls-, prästa-, sköken-, skökio-, skörlifnads- (Sdw 2: 420), stiup-, systor-, thiuf- (Sdw 2: 708), uska- (Sdw 2: 866), äf- (Sdw 2: 1097) son och brödhra-, konunga-, systra- (äv. Sdw 2: 585) synir.