skamfära1
v.(verb)fsvm--skamfära..vb.1skada, sra
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-fera . -adher )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)skada, sra; lemlästa; tilltyga. . . . . badh for henne, ath hon ey skamferas skulle til lyff eller lymer STb 2: 218 (1487). at han hadde hanom skamfäreth i sth enlethä och hals Uppl Lagmansdomb 41 ( 1492) . (de hade) j theris dryckenskap . . . hugit twmen och skamffärit the andre finger STb 5: 85 (1515). nar beamor fik see syn broder wara skamferad j syna näsa Troj 141 . 2) förstöra, tillintetgöra, krossa. christus ihesus . . . huilken lösandis förbannilsen, gaff wälsignilse, skamfärandhis dödhen (confundens mortem) JMÖ 84 . " oppa thz at owenen skulle faa blygdh oc skämfäras (ut hostis confunderetur) " ib 97 . ther mädh (ɔ en viss manöver) skamfäras fiedndana oc snarlika fly PMskr 156.
- 3)skämma ut. thet han (ɔ en förskingrare) skulde faa högborens forste . . . her sten stwres venskap . . . swa ath han [ecke] skulde worda skamferath STb 1: 52 (1476). laurens . . . rechte handena . . jnnan luchta döre, medh swa wilkor giort ath han ey skulle worde skamferedh eller berychteth ib 2: 412 (1490). - Jfr oskamfäradher.