skam1
(substantiv)fsvm--skam..nn.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)skam, blygsel. " for skam skull " BSH 5: 80 (1506, H. Gadh) . 2) skam, vanära. Se Sdw 2: 1295. qwinnona ondzska ällir wredhe ok owärdhningh är stor skam (confusio) SpV 418 . . . . swasom horkarlin, hwilkin ena gipta quinno vil lhaffua, äptir sinom egnom vilia, ok fulom lusta, ok tha är han ey bestandin äptir ath affla barn medh henne fore skampmynna skuldh MP 5: 137 .
- 6)skändlighet, skamlig el. skändlig gärning. Se Sdw 2: 1296.