rugh1
(substantiv)fsvm--rugh..nn.1oväsen, bråk
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- oväsen, bråk. Jfr S. Gustafson, Hemming Gadhs språk 2: 82. aldrig hörde jach mer skrij och rugh BSH 5: 321 (1508, H. Gadh) .