män1
konj.(konjunktion)fsvm--män..e.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
men )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L. Se B. Bjerre, Nordiska konjunktionsbildningar med temporal innebörd 2: 101 ff.
- 1)medan, under det att. Se Sd2 2: 1271. ath hans oc axel the jngelunde ville theres deel offuergiffue eller lata theris arff kome j baack arff, men swa manga leffue aff slechten, som nw leffuer STb 4: 29 (1504). men monges stadztienere leste op laasith, tha gaff karlen sigh til rymningh ib 216 ( 1511) . så ofta som? Se Sdw 2: 1271. 2) emedan, alldenstund. sätir jak . . . mit insighle for thätta breff, män min fadhir haffwir eygh siälffwir insighle NMU 1: 79 ( 1392) . lade lasse . . . vt ffritzskillingen pa hustrv barbro vegna . . . men hustrv barbro ey eielff personlige til städes war STb 5: 83 ( 1515) .