köp1
(substantiv)fsvm--köp..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
kööp . köpp . köb Stb 5: 320 (1521, Kop)
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)handel, köp, skifte el. annat kontrakt om egendom. Se Sdw 2: 1255. jap jenson . . . kerdhe thel . . . larens basse ath han saldhe honom eth fath järn ok gik sidhen til en annan ok sthaddhet en annan til köps ATb 1: 27 ( 1454) . " jtem hawer jak talad til köpes met her jöns böst om hans deel, helfttena, som han hawer j sama godzet FMu 4: 90 (omkr. 1455). rauidh . . . bödh hanom stufwone til köpz " ATb 1: 216 ( 1465) . ib 233 (1465), 257 (1467). for:ne frederik giorde köp medh honom om klede STb 1: 86 ( 1477) . ib 2: 285 ( 1488) . desse ware offuer köpit tha tet stadfestes i mellen hustru gunnil och suen SJ 2: 115 ( 1488) . ib 234 ( 1493) . STb 3: 278 (1496). niclis manson vrweder scal bliffue wijdh tompten, som hon skattat war fore xl marck, epter han henne först klandrade til lköps ib 311 ( 1496) . - tillfälle till köp. kööp cläde naar swa är kööp Brasks Cal 263. vij siecker humble, som woge 9 1/2 skippund, skippundet for xxj march ortuger, som mik thet stodt i förste köb pa thenne tidt wtlagade peninge STb 5: 350 (1521, Kop). 2) betalning, köp, pris. hwar tunnabindare . . . giffue köp effter tidhen, nw pa thenne tiidh fore v (5) marck leste sääl fath, och framdeles bätre k.p, om the kunno tygeth STb 1: 168 (1476-1478). läkerskan skal förnöie then swennen iiiɉ mark för then leke dom han köptä aff henne. köpet var vij mark, och ther fantz flerd j ib 4: 277 ( 1512) . scomagere skole haffue redelig köp paa theris sko STb 5: 87 ( 1515) .
- 3)köpt egendom. hwilkit köp iac margith lagliga schötte a kirkiostempnona i wlfsby vndan mik . . . vnder clawus lydkeson SD NS 3: 440 ( 1419) . . . . at han aldre salde . . . läroft ällir nagat annat . . . wtan thet hans rätta köpta kp war ATb 1: 134 ( 1 460) . SJ 2: 176 ( 1490) . - ss (senare led i) otnamn. Se J. Sahlgren, Hälsingborgs historia red. av L. M. Bååth 1: 135 ff. - Jfr for-, fä-, gardh-, gardha-, gen-, hopa-, hovudhlösa-, hus-, husa-, in-, iordha-, konungs-, lands-, lidh-, malma-, rogh-, sam-, stenhus-, tidha-, tomta-, vidher-, ängia-, äptir-, ärve-, öl-köp.