haldning1
(substantiv)fsvm--haldning..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
hållning, beteende
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hal- )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)hållning, beteende. Se Sdw 2: 1232. 3) iakttagande, efterkommande (av ngt? ok kreffwiom ider ok formanom widh the tro ok halningh i hauen oss sacht ok loffuat Reuterdahl Kyrkohist III. 2: 535 (1436). - Jfr behaldning.