forfadhir1
(substantiv)fsvm--forfadhir..nn.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)förfader, en av förfäderna; avliden äldre manlig släkting (jfr fadhir i utvidgad betydelse). vy niclis iönisson, sten thureson, karl bonde ok karl knwtzson kennomps met tesso waro näruarande opne breffue oss met samtykko stadhfästh. vnth ok giffuit haffua wart gooz dyghernäs . . . met allom tillaghom til sancti iohannis ok marie magdalene prebenda j wyborgh for war forfadhers siel, her tordh bonda rörixson, som han stichadhe j sin liifs thyma FMU 2: 301 ( 1422) .
- 2)företrädare i ämbetet. giffwa en päning aarligha . . . wastena clostre til bygning hwilke hälgha pawa oc ware (ɔ Kristian I:s) forfädher swerikis konunga oc drotninger alla biscopa oc mene rikesens radh . . . fornämpda clostre . . . giffwit Vårfrup 142 . som ware (ɔ konung Kristoffers) forfädher konung magnus oc konung eric oc höghborin forstinna drötnung margareta thät oc them vnto oc gaffuo Priv o skyddsbr 176 . ib 177 . af vorom förfädrom erchebiscopum, biscopum ok prelatum her i svrige Hist Handl VIII 1: 38 (1474). anno domini medlxxxiiij . . . tha hade forscrifne myn forfader ingewaldh stadzscriffuer thette forsumeth inscriffue i thenne jordabook SJ 2: 130 ( 1489) . HSH 13: 45 (1524?, Brask), 100 (1524, Brask), 14: 36 (1525?, Brask). - företrädare i äktenskapet. Se F. de Brun, Språk o. stil 19: 28 ff, 20: 82 ff, 222 ff, S: O. Nordberg ib 19: 250 ff, 20: 219 ff. niels mangsson . . . kiendis sik vel ffornögdan wara ffor allan then arffuedeell bade i lösa och fasta som hans forfadher olaff klenasmidh och honom tillfallen är pa sina hustrua vegna SJ 1: 402 ( 1473) . STb 1: 92 (1477), 147 (1478), 154 (1478). laurens som war . . . storbiörns forfadher som han fick hustruna efftir magdalena ib 2: 179 ( 1486) . thette epterscriffne merke är marten wlffs, som thagit haffuer epter sin forfader hinrik finne, som hustvrne förre atte ib 3: 201 ( 1494) . " ath han fore sigh fan swaar gieldh medh sina kera hustrv epter sin forfader ib 4: 169 (1507). (- om styvsvärfar. " STb 1: 379 ( 1482) . Se F. de Brun, Språk o. stil l19: 30, 20: l87 f, S. O. Nordberg, ib 19: 232 ; jfr 1). 3) fader i överförd bem. om normgivande kristna gestalter i det förgångna, kyrkofäder, martyer etc., oftast i plur. som övers. av lat. patres. aff forfädhranna (patrum) scrifft ok thera dikt haffwer thu, huru thu skalt wndhirstanda hwat människan är SpV 355 . " som scriffuat staar j gambla forfäderanna bokom " MP 5: 118 . " här aff haffwom wi äptirdöme aff enom godhom man, ok gamblom, forfadhir som heeth tobias " ib 198 . SkrtUppb 42 .