brink1
(substantiv)fsvm--brink..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
brink, backe. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
brynck SJ 2: 128 (1488) ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- brink, backe. " cliuus . . .högd oc brink " GU C 20. s. 118.