blasare1
(substantiv)fsvm--blasare..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
blåsare
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
blesare: -ana STb 3: 408 (1498) ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- blåsare; persom som sköter blåsbälgen till en orgel. huilken som wil lata leka pa thöm (ɔ: stora oraganer) . . . giffue vth vj öre, ij öre kirkian, ij öre lekaren och ij öre blesarana STb 3: 408 ( 1498) . - bildl. framdrivare, pådrivare. skämde (för sände) hon sin plaghomästara, hwilkin blasare war til hänna brännande pino, gönom watnidh til häluitis pino (tortionum suatum incentorem. (möjl. läst incensortem) aquis perfocatum misit ad inferna) SpV 233 . - Jfr horn-, ludhblasare.