affalla1
v. · v. L.(verb)fsvm--affalla..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
falla från, gå bort (genom döden)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
impr . konj . affylle SJ 2: 310 (1497) ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- falla från, gå bort (genom döden). SJ 2: 310 ( 1497) . - frångå, gå förlorad (för ngn). om han med för:de tomptöre staar tilbaka j iii (3) aar skal för:de gard . . . honom affallin oc oss . . . tilfallin warda HSH 13: 130 (1525? Brask). part. pres. affallande (a fallande), som faller af. deciduus . . . idest facilis ad cadendum raskelika fallande commvniter a fallande GU C 20 s. 167 .