öster1
(substantiv)fsvm--öster..nn.1ösrum, kölrum (i bottnen på ett skepp), isl. austr m
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ösrum, kölrum (i bottnen på ett skepp), isl. austr m. Sentina . . . locus in nave, ad quem vndique confluunt aque östher GU C 20 s. 568 . Anelia . . . wende hiwll och östhin (fel för: östhir?) i skipith ib 23 (Jfr Anclare . . . ösa). - Jfr vatnöster vattenlösning Sdw 2: 940, ä.nsv. vattuöst (Dahlgren Glossarium). Se G. Blomqvist, Schaktavels lek (1941), s. 210; L. Moberg, De nordiska nsalassimilationerna (1944), s. 56.