vanmakt1
v.(verb)fsvm--vanmakt..vb.1vanmakt, maktlöshet, svaghet. kropsins vanmakt (defecio) KL 205 . "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- vanmakt, maktlöshet, svaghet. kropsins vanmakt (defecio) KL 205 . " ey skodha the vsle ok kranke sina wanmakt (inbecillatem) " Bir 1: 56 . iak vallogaste äronna konungir tok wanmakt (impotentiam) vppa mik ib 261 . " the fullo aff wanmakt dödhe nidhr " ST 366 . Bir 2: 22, 3: 76, 207 . VKR 78 . Ber 146 . Lg 3: 402 . LB 7: 229 . Jfr vanmäkt, vanmät.