vanbruka1
v.(verb)fsvm--vanbruka..vb.1missbrukam illa använda. tw hafwir wanbrwkath thiman ok andhra hans gafwor Gers Ars A 4
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)missbrukam illa använda. tw hafwir wanbrwkath thiman ok andhra hans gafwor Gers Ars A 4.
- 2)bruka till ondt, bruka till köttslig lusta, skända. vtledh til oss mannen . . . at wi maghom honom wanbruka (ut abutamur eo) MB 2: 132 . " at the skullo henne gabb oc wanbruka ib. "
- 3)öfva, utöfva (ondt). at stemple oc ytermera sin on ke pa thenne landzendä vanbrwke FM 462 ( 1510) .
- 4)icke iakttaga, icke bryg sig om? israel wanbrukade gudz bud MB 2: 72 .