untfalla1
v.(verb)fsvm--untfalla..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
undgå, gå (ngn) ur händerna. the siik meenthe slotzloffuan halla hon kunne them togh wnfalla RK 3: 2623 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
un- )
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)undgå, gå (ngn) ur händerna. the siik meenthe slotzloffuan halla hon kunne them togh wnfalla RK 3: 2623 . " honum wnfull ey lykka oc ey striidh " ib 95 . - gå bort, försvinna, upphöra? the skanungha wordho tha swa flta them vnföl tha alla latha (de kunde icke taga sig något till, de kunde icke göra något dervid?) RK 2: s. 344.
- 2)affalla från, svika. sith retta fädhernis rike wilia the aldrigh wnfalle BSH 5: 468 ( 1511) . han . . . rådde att the skulle wnfalle mig RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 266.
- 3)undkomma, komma från, undandraga sig, underlåta att hålla el. fullgöra. haffwir jak hans breff scrifwath mz hans eghne hand som han ey kan vnthfalla JP 29 .
- 4)undfalla, komma öfver (ngns) läppar. lathe rydzene sig vndfalla, at konung hanses partij och makth her opa annen sidhen och fforekome skule FM 524 (1511, samt afskr.).