thärna1
(substantiv)fsvm--thärna..nn.1tärna, tjenarinna, i sht flicka som betjenar en kvinna af högt stånd. thärna säthir hand vhdir kyn ok sörghir äpte graskin GO 332
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- tärna, tjenarinna, i sht flicka som betjenar en qvinna af högt stånd. thärna säthir hand vhdir kyn ok sörghir äpte graskin GO 332 ; jfr Kock. Medeltidsordspr. 2. 172. jwdith war ensamen mz synne thärno MB 2: 167 . ib 182. iomffrun bödh sinn thiänisto möö gaa nidher til strandenna . . . tärnan gik til strandenna som henne budhit war Lg 3: 301 . " han (konungen) sagdhe til drötningina sinna . . . thenne (quinno gifuir iak thik til thärna " Fl 73 . " viiste hon !UDDA_TECKEN?: een iomfrw badhe höfwizk ok riik) mik wt sina eghna thärna hiit skiotlika a idhra nadhä " Iv 4004 . " frwen swarade th then tärnä hwat thu mik rader thz gör iach gerna " ib (Cod. B) s. 215. ib (Cod. A) 5288, 5520, 5574; på samtliga ställen i Fl och Iv förekommer ordet i rimslut.