svälta2
v.(verb)fsvm--svälta..vb.2svälta i hjäl, genom hunger beröfva lifvet. med tillägg af bestämningen i häl el. til dödh (dödhin, dödha). helena lät kasta iudham j diupastan thörran brun ok (af
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)svälta i hjäl, genom hunger beröfva lifvet. med tillägg af bestämningen i häl el. til dödh (dödhin, dödha). helena lät kasta iudham j diupastan thörran brun ok (af senare hand ändradt till at, genom hvilken ändring swelta kommer att höra till föreg. artikel) swelta til dödh Bil 87 . " han wart fanghen oc swältir til dödhin " MB 2: 320 . " ekke swelto the han til dödha " RK 1: 4333 . tessalund swalte han them i häll ib 4068 . ib 1299, 4251 . han swelte sina bröder . . . j heel PK 237 . " som j heel swaltis (för swältis) ib. 2) svälta, låta (ngn) hungra, qvälja (ngn) med hunger, uthungra. sanctus crisogonus . . . sattis först j myrkehws at sweltas " Bil 488 . han . . . swälte mik j häptum ib. ib 117 . plåga (med törst). thän som länge hafdhe varit swälter af thörst Su 404 . - Jfr ut svälta.