stava1
v.(verb)fsvm--stava..vb.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)förestafva. cyprianus swoor swa som han stawadhe edhin ST 312 . som witnahde ok effter sworo stafuadhom edhe SJ 84 ( 1441) . ib 133 (144), 148 (1446), 159 (1447) .
- 2)stafva, (vid läsning) hoplägga bokstäfver till ord, uppdela i bostäfver el. språkljud. vardh han sva gudhelikin, at han lärdhe läsa saltaren, än tho at han inkte kunde stafva (ut psalmos . . . memoriter sine literis diadicerit) Ansg 203 . " när thu clemens staffuer tiill rygge " Lg 3: 63 . - stafva, bokstafvera. han . . . lärde sielff maala sancte beläthä ok thessa try nampn at staffua ihesus maria ok anna Lg 3: 29 .