stakker1
(substantiv)fsvm--stakker..nn.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)ett slags blusliknande klädesplagg som pådrogs öfver hufvudet. Jfr Weinhold, Altnord. Leb. s. 17+; Keyser, Nordmændenes private Liv s. 60; Kålund i Paul, Grundriss der German. Philologie II. 2: 238. tha een (näml. tjenare) faar een grönan stak swa ropa han strax wale wak han wil strax litidh sin herre wika MD (S)= 285. Jfr bakstakker. 2) stack; höstack. cum . . . prato vnius cumuli qui dictur stacker SD 2: 613 ( 1310) . Jfr hö-, löf-, möra-stakker.