röva1
v.(verb)fsvm--röva..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
roua Bu 7 . -ar , -adhe , -adher ) röva bort ,
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)röfva, med våld borrtaga, bortröfva. abs. el. med sakens ack. röffuar til half mark MEG (red. A) 56 . " huar som minne röffuer " ib. " ib (red. B) 61. " EG 65 . " thät är röwät ok eigh köppt " SD 4: 466 ( 1335, nyare afskr.) . ib 5: 376 (1344, nyare afskr.). röfuadho the alt hans goz Bil 282 . KL 6 . XX las höö . . . som the ränt och röffuedhe aff hans ladha BtFH 1: 136 ( 1507) . - med sakens ack. och personens beteckning föregången af prep. af longh knif. . . som han rätn och röffuäde aff honom BtFH 1: 138 ( 1507) . " röfwadhe af mannenom odödhelikhetzsins äro " Bo 97 .
- 2)röfva, plundra, bedrifva röfveri. hwi pläger tu röffwa MD (S) 213 . Bir 1: 375 . " han begynder röffwe ind paa then helge kyrkes personer " BSH 5: 242 ( 1508) .
- 3)röfva, plundra, beröfva. med ack. betecknande den som plundras el. från hvilken något röfvas. hulkin som röfwadhe skulde röfwas Bir 1: 375 . " lät roua alla þe þär fram foro " Bu 7 . " riddarans suena röuaþo han ib. lBir 3: 212. röfwadhe han oc ränte mina ängla " ib 46 . MD (S) 212 . " han röuadhe manga thera kirkiur " Bil 345 . " röfua hans klositr " ib 697 . - med personens ack. och sakens gen. som han vildo röfua sins renliuis Bil 784 . - med personens och sakens ack. leth peder lycke röffwe en fatigh clerch i [1] mark alth thet han haffde BSh 5: 242 (1508). - med personens ack. och sakens beteckning föregången af prep. af el. i. han röfuadhe mik af minne äro (spoliavit me gloria mea) MP 1: 276 . " skipmännene ränas ok röfwas aff thy goze " Bir 3: 312 . " jak är röuadhir j mino walde " ib 266 . lat then herran mik aldrigh röffua i minom brudhelika prydilsom Lg 3: 290 .