manvät1
(substantiv)fsvm--manvät..nn.1mandråp. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-wäät . -wätt )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- mandråp. " the män sum i manwättum äru (d. v. s. som begått dråp och derför hafva att befara hämd) mugho full wappn hawa sik till wärn Sd 4: 465 (1335, nyare afskr.). ä hwatt hälder han är i manwäät äller egh " ib 5: 374 (1344, nyare afskr.). Se Schlyters Ordb. s. 429 manna väkt. Jfr manväkt.