möþa2
(substantiv)fsvm--möþa..nn.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
möþolös , möþolöst , mödhosamber (n. -samt. -sampt Bir 2: 290 ), mödhosamliker ,
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)upprörd sinnesstämning, oro, ångest. ther foe bär iak angit ok mödho Al 490 . " sacramentit swettis retta thara rät som then man j möde är " RK 2: 7863 . " thz giorde k cristierns hierta mödhe " ib 3: 1824 . ST 446 . 2) vedermöda, plåga. þolde mycla nöþ ok möþo Bu 23 . aldar þin aldar var möþ ok þrang ib 76 . " minna moþor möþa: þa hon skule mik . . . föþa " ib 75 . " skulde hon sinä mödhä (barnsnöd) thola " Va 5 . ogudhlikan stadhga, thön almogha görs til mödh (för mödho) ok tunga KS 67 (165, 73) . 3) besvär, möda, arbete. sagdhe sik . . . mykla mödho hafua tholt for roma rike Bil 658 . swaradhe hans (vpburna lön vara) mere än hans mödha var wärdh ib. at giua huariom fult for möþo Bu 185 . ib 143 . Bil 116 . KS 38 (101, 41) . Iv 3198 . 4) trötthet. nar folket mäst twnght war i sömpnen aff mödho Lg 3: 182 . " gudz älskaras gudelikhet skal jnghen ända ällar engha mödho haffwa i sinne gärnigh " LfK 36 . - Jfr ar-, hugh-, högh-, viþer-möþa. mödhofulder, adj. mödosam, besvärlig. mannenom war lostelikt ärwodhe budhit, för än han syndahde, oc sidhan thungt oc mödhofult mB 1: 134.