kön2
adj.(adjektiv)fsvm--kön..av.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
kunnig, skicklig, klok. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
köön . kyn KS 5 (12, 6)),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)kunnig, skicklig, klok. " en köön gerningis man " MB 1: 31 . " är gudh aldra könaster " ib. " hebreiska konor äre könare (Cod. A klokare 276) än nakra andra quinnor ib (Cod. B) 552. israels folk war aldra könast til alzskona gärning " MB 1: 275 . ib 3 . " then kyn är til godha rådha (som kan hitta på goda råd) " KS 5 (12, 6) .
- 2)skicklig till strid, stridsduglig, tapper, modig (jfr Mnt. kone). wilioght folk ok lytit, thet want ok könt är i stridh ok bardagha KS 80 (197, 87) . " han wardh then könaste iak hafwer aff hört " Al 457 . " tiwghu riddara godh ok kön ib 5083. waro hertogans men swa köne " RK 1: 2262 . ib 2: 875, 4963, 5632, 9087, s. 333. Va 31, 44 . - djärf. iach wil besee om nokor är her swa kön (kone), ther henne wil brennä til orättä for awndh skuld Va 9 . Jfr fulkön.
- 3)höfvisk? vacker, intagande? fan ther qwinnor faghra ok sköna mykith raska ok mykith köna Al 5604 . " medh sin egen drotning kööna " Fr (Cod. F) 3135.