hor1
(substantiv)fsvm--hor..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
ho, horsbrott. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hoor )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ho, horsbrott. " kiöz bindoghe af hor ok löskaläghe " Bu 185 . MB 1: 221 . " om horit hafdhe wordhit oppinbart " ST 504 . hafua . . . giort mangh hoor Bil 620 .