harma1
v.(verb)fsvm--harma..vb.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)sörja. " grät folkit oc harmadhe hans dödha " MB 1: 410 . " han monde när glöma sinna modher dödh som han hafdhe mykith harmath " ib 206 . 2) harma, gräma. thz harmar mik at aktilia konung slog myna brödrä i häll Di 38 . ib 110 . - refl. harmas, harmas. ther aff jämmerlika widh sik harmadhos Su 297 . Di 260 . - opersonl. honom harmadis ath skipith ey kwnne gaa Pm XVII.