höviskhet1
(substantiv)fsvm--höviskhet..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
höfviskhet, höfviskt beteende, finhet el. värdighet i uppträdande. lärä thokt och höffuiskhet Va 17 . Di 77, 230, 266, 280
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
höfwisheth Di 230 . höffuisheth ib 266. höuisheth ib 280),
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)höfviskhet, höfviskt beteende, finhet el. värdighet i uppträdande. lärä thokt och höffuiskhet Va 17 . Di 77, 230, 266, 280 .
- 2)ärbarhet, anständighet. " thäkkare for blygho höuiskhetina " Bo 125 . Bir 2: 274, 3: 22, 187 . MD (S) 293 . - Jfr ohöviskhet.