högher2
adj.(adjektiv)fsvm--högher..av.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (23)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hogher: hoghom Bil 732 ; hoghum SD 5: 375 (1344, nyare afskr.). n. höght. högt Lg 3: 14 . hökt Bil 110 ; KL 190 . hökth RK 3: 2271 . hiöght Bu 422 . hiögt ib 57 . hogt Di 11 . komp. höghre. superl. högster. högxter. högxster. höxster. höxter. höster: höstä VGL II F. 39; hösto Bil 339 . höghaster ib 213 ; -asta ib 339 ; -ast MB 1: (Cod. B) 563 . höghester: -este Ber 285 . högister: -ist Bil 157), högha altare , högha kor högekor )
Källans artikeltext (12 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)hög, sträckande sig långt i höjden, reslig. stegh up iui tornet. som þät var högst Bu 168 . " ower högxsto bergen " MB 1: 170 . " högher at wäxe " Bil 281 . " a mykit hoghom häste " ib 732 . huru lankt är fran thy hym(ilen är) höghaster (oc til) häluitis ib 213 .
- 2)hög, af en viss utsträckning i höjden. med gen. the waro thriggia fota högh Al 8695 . thre telninga alna högha Lg 92 .
- 3)hög, högt belägen. steg styre mannen opp i thz högxta (toppen) oppa skepet Lg 3: 694 .
- 4)hög, ljudlig. " mz höghom skälle latir Kl 186. mz makta högho rope " Bo 204 . ropandis mz höghe rösth MB 2: 355 .
- 5)hög, upphöjd, ansedd, förnäm. bäträ är godh lykka än högh byrdh GO 951 . " aff höghe släkt " Bir 2: 283 . " afwnnande androm at the äru höghre än the " ib 1 101 . höghum sum laaghum SD 4: 465 (1335, nyare afskr.). ib 5: 375 ( 1344, nyare afskr.) , 478 (1345, nyare afskr.). MD (S) 229 . " o högheste gudhz hiärta " Ber 285 . thäs höxsta son Lg 32 . " thz war höghre offer, ower all annor offer " MB 1: 478 . " thz högha altarit " Bir 4: 83 ; " jfr högha altare. waru ther höghasta (förnämsta) scola hösto connistä (scholæ liberalium artium) " Bil 339 . höxsta (förnämsta) stempnor SO 71, 72 . ib 107 . " högth (högt ansedt) är herra budh (jussio sweuit heri celsi sublimis haberi) " GO 461 . - utmärkt, framstående. þe visto han wara . . . höghan i goþo liurne KL 189 .
- 6)hög, stor, betydlig. högh iärtekne Bil 747 . " högre lykka " RK 1: 291 . " til mere visso oc höghre beuaring " SD NS 1: 99 ( 1402). ib 102 ( 1402) . " tel thes höghra ok störra witrilse ok forwarilse ok stadhfestilse " ib 2: 117 ( 1409) . til höghan wadha MB 1: 324 . " högher skadhe " Fl 1696 . RK 1: 1785 . " en högre sorgh " ib 4393 . " the högha nödh " Fl 2502 . " een högh oskäl " Iv 1422 . " huru högh hans bruth the waara " RK 3: 2874 . " ödmiwk thiänist faar högh lön " GO 934 . högha päninga Fl 1549, 1841 . Fr 176 . " swa höga rikedoma " Su 42 . " thz höxta godha " Ber 15 . " een mästara han hafdhe a högha aliit " Iv 5352 . - i thät högsta, i högsta grad. til gwdhi som är alsmechtogher ok y thz aller högxsta godher ok wijs Gers Ars A 4.
- 7)vigtig. " högh skiäl " KS 59 (146, 64) . " i allom höghom sakom " ib 71 (174, 77), 72 (176, 79). Iv 5440 . RK 1: 2114 . Lg 3: 195 .
- 8)svår. " nar han hawir doma älla nakir högh (ardua) thing fore sik " Bir 3: 304 . - n. adv.
- 1)högt, högt upp, högt uppe. lypte swärþet hiögt i väþret Bu 57 . stoþ höght iui folkeno ib 196 . " hans licame sitar högra än nokor himil " ib 145 . " örnin flygher fughla högist " Bil 157 . höghst (öfverst) jnnan sancti marchi thorne ib 254 . han war hökth paa brunkabergh oppe RK 3: 2271 .
- 2)högt, på el. till en viss utsträckning i höjden. med gen. flughu twäggia alna höght fra iordhinne MB 1: 395 . !SYNS_DÅLIGT? högt, ljudligen. sungo sua höght Bu 14 . öpte !SYNS_DÅLIGT? ib 422 . " hökt þiwtande " KL 190 . Bil 110 . Di 11
- 4)högt, högeligen, mycket. som mik aldra högxt täkkias Bir 4: 71 . " hwi rädhis thu nw swa höght " Al 8283 . " bidhiom wi thik mykith höght ib 6537. han kunde them ey högra trenge " RK 2: 1773 . morghongawor . . . þär häghre löper än hundraþe marker silfs SD 5: 478 (1345, nyare afskr.). allirigh mere älla höghra (för högre belopp?) thet wt sätia SD NS 1: 97 ( 1402) . - kraftigt. höghre betigha SD NS 1: 543 ( 1406) . - Jfr alna-, ful-, iäm-, knä-, of-högher.