häpta2
v.(verb)fsvm--häpta..vb.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
heptha . häfta . häffta . heffta . pres. -ir . -ar . part. pret. -ter ) ,
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)binda, fängsla, häkta. at häfta fatika starkarla Bil 117 . " lät gripa sanctum petrum ok smidha han j iärn ok häptha (möjl. för häptho af häpta, f.) " ib 111 . the helge män ther ware hepthe MD 17 . see likamans klena limi swa trhanglika hälfta i tholike vidhermödho Su 404 .
- 2)afstänga, tillstoppa. " dammen skulle eyg hefftes . . . vthen löst löpe " SD 6: 39 ( 1348, gammal afskr.) .
- 3)stoppa, obstuera, hämna. at menniskian bindz och häfftas i liffwena LB 7: 78 . " thz heftar lös bwk " ib 138 . " thz häptir blodhruna ib 3: 154. - Jfr inne-, lagh-häpta samt häkta. "