fogha1
v.(verb)fsvm--fogha..vb.1foga, laga. när gudh fogher, i kommo i tall med the werdexte fädher BSH 5: 6 ( 1504)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-adher )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)foga, laga. när gudh fogher, i kommo i tall med the werdexte fädher BSH 5: 6 ( 1504) .
- 2)foga sig; lämpa sig, gynna, vara gynnsam. haffde börin oss fogath BSH 5: 52 ( 1505) . - Jfr föghia.