ensamber1
adj. · adj. L.(adjektiv)fsvm--ensamber..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)
solus
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
eynsamber . änsamber . ensamp Al 4227 . n. -samt . -sampt . -sampnth Lg 3: 90),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- solus.
- 1)ensam (utan sällskap el. förening med annan). " han var ensambar " Bu 205 . " gik fra sit folk eynsamber oppa i skogen " Di 21 . " tu är en godh dräng haa tigh haffuer vidh sin rygh han er ey ensamber " ib 266 . Al 4227 . " skulden the ensame saman byggia ridderskap ok fatökt äruodhes folk " KS 76 (188, 83) . ey gitr riddarskap änsamt i landom warit ib 77 (189, 84). iak ensambir war them alt got Bir 1: 78 . " ensampt thätta skulle thik mykyt storlica vptända ij hans älskogha " Bo 52 .
- 2)ensam (och ingen annan). " han weet ensamber full skäl . . . som laghin gaff " MB 1: 464 . " astundadhe ensam (endast) världzlik oc kötlik thing " Bir 2: 38 . " thz ensama offer (endast det offret) hawer fulkompna dygdher at lösa alla synder " MB 1: 378 . - n. adv. ensamt, allena. hwilkin som for enkte forganglikit got diktade sangen wtan ensampt for gudz skuld Bir 4: 56 . " ib l91, 92, 99. "