bugha1
v.(verb)fsvm--bugha..vb.1böja, kufva. al rikin vnder sik bugha Bil 124
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-de )
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)böja, kufva. al rikin vnder sik bugha Bil 124 .
- 2)buga, buga sig, böja sig. med dat. (el. i dess ställe ack.). miin neek syntis standa oc idhera neker om kring bugha henne MB 1: 229 . Al 975, 1317 . RK 3: (sista forts.) 5198 . " nygde och bwgde honum " Lg 3: 37 . jw mere wii them bughe och knichte HSH 22: 56 ( 1494) . " man skall altiid nygä ok bwge thz trää som skyler menniskona för rängh ok skin aff hymmelen " Lg 3: 35 . - med prep. undir. skulom wi bugha vnder thit wald (subjiciemur ditioni tuæ) MB 1: 229 . - Jfr nidher bugha.