amäle1
(substantiv)fsvm--amäle..nn.1klander, förtal. "
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)klander, förtal. " höra taslan ok åmäle vm annan " KS 23 (56, 25) .
- 2)straff? varnande exempel, varnagel? lät kunungen bal göra i limoghne ok casta tomam i brännanda balet ok þär liggia tel amäle (ursprungligen har här stått: anmäle; andra handskrifter hafva til amälis Lg 977) Bu 188 . " danzar ii oviti huarn sancti johannis dagh tel amälis (Bu sannmäles; " Bil anmälis) ok blygdh Lg 942 .