afsätia1
v.(verb)fsvm--afsätia..vb.1Källans artikeltext (6 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)nedföra, nedflytta. " han affsatte (deposuit) the waldogha aff thera säte " ST 203 .
- 2)afsätta, afskeda, skilja från värdighet eller syssla. affsettie thette vthlenske folcket BtRK 377 ( 1501) . " mago the han af settia " KS 9 (22, 10) . GS 29 (1375, orig.) . Bir 1: 74 . VKR 30. " tha sculo wernamän oc synomän afsätias ok andre tiltaghas " TB 73 . ath i plath ware aff satthe aff höffwitzmans dömith, och jach aff biskopsdömith BSH 5: 137 ( 1507) . aff säthia han aff rikesens styrsle MB 2: 261 . afsätias rikeno Gr 263 .
- 3)underlåta, afstå från. at i wille thet afsette BSH 3: 186 (1467, afskr.) . HSH 20: 165 ( 1507) . " swadanne kort scriffuelse affsettiä " FH 1: 69 (1490-talet, afskr.).
- 4)uppskjuta, framskjuta. " affsatte han then dagh oc friid som forramat war oc . . . satte han in vpa pingxdaga " BSH 4: 12 ( 1471) . - bevilja uppskof med. at wij haffue fordraget oc affsat oc med thette wart opne breff fordraga oc affsettie then tol . . . til tess at riget komber i bätre stadga BSH 4: 225 ( 1497) .
- 5)göra slut på. om thetta krijgh . . . matte besth stilles och affsettes DD 1: 208 ( 1508) . BSH 5: 267 ( 1508) , 341 (1509). ath thenne manne störtningh och . . . blodz vtgiwtilsse . . . motthe aff sätties och bestijlles till en fulkommeligh godh ändhä HSH 20: 71 ( 1506) . " affsäthia then stora fara och forderff ib 22: 53 ( 1493) . - Jfr sätia af, utaf sätia. "