ösa1
v.(verb)fsvm--ösa..vb.1ösa. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ösa. " eg. och bildl. han fan först watn ij enom hwlum steen . . . ij sin hiälm monde thz ösa " Al 4907 . hon . . . löpter ater til brunnin oc öser watn wllwallomen MB 1: 204 . " al diwr vm kring fölghdo hanom. hwilkom han öste vatn af kälo til dryk " KL 195 . j scullin ösa gudz nadha vatn . . . aff helarens nadha klädhom MP 1: 30 . " paschasius . . . lät . . . ösa a hona wällande thiära ok oleum " Bil 557 . " öste julianus (sit blodh mz handom oc kastadhe höct) vp gen himnom " ib 602 . " hon . . . kom .. . til enna dywa källo, oc saa nidh i häne, enkte haffwande thz hon kwnne ösa mz " Lg 220 . " tha ösde thu af guddoms kello mz alle siäl " MD 61 . - ösa, ösa ut, genom ösning tömma. öse thän thär wakin är (sentine latices excancles qui vigilzes) GO 891 . " at hwar i sin stadh öse gruuona " PfN 135 . " huars snille ängin forma at gripa ey hällir än ösa (hauire) hauit " Bir 2: 216 . ib 1: 171 . - ösa fram, framkast, uttala. ath menniskian . . . öser tolka mistankar fram Gers Frest 33 .