untkoma1
v.(verb)fsvm--untkoma..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
wn- . vm- )
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)undkomma, komma undan. - komma bort. ath han engte loth vntkoma aff gerdh fan skiälffwens gotz Stb 1: 117 (1477).
- 3)undkomma, undgå, undslippa, slippa. huilkin människa thenna syäla wadhan vil vmkoma, göre som then gör som vtan skadha vil nydhir koma aff högdhinne MP 5: 128 . " eldhin som hon kan ey vmkoma " ib 129 . 4) låta undkomma el. komma undan. STb 1: 221 (1479). alle the som woro j radh och daath ath wntkoma henrik babbenhwse her aff stadin ib 2: 111 ( 1485) . " ath han aldrich vntkom tiwffuen aff trosa joans stugw eller war j raadh och daath at vntkoma hanomib 301 (1488). ib. gwdena forda oc främia tig oc wnkomme tiig aff tolkom fare mz helso " Troj 19 . - låta komma bort el. försvinna (genom stöld e.d.). margit . . . feste lach, ath hon ey vntkom kapan fore peder matensson STb 3: 85 (1493).
- 5)uppkomma, ha sitt ursprung (i ngt). alla högfärdh, oc allan thin eghin wilia huilken framga oc wnkoma (provenit) aff them flata, oc fafänga kärlekenom, mz huilkom människian älskar sik siälffwa Mecht 336 .