tvänne1
adj.(adjektiv)fsvm--tvänne..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)
och räkn. L:A) adj. tvåfaldig
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
thwänne . twänna SpV 356 . twenne STb 3: 278 (1496), 385 (1498); PMskr 325. thwenne SpV 24 . twenna GU C 20 s. 55 ; SJ 2: 245 ( 1493) . thwenna STb 3: 242 ( 1495) . twinne Svartb 474 ( 1462) ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- och räkn. L:A) adj. tvåfaldig; bestående av två delar el. slag. bifores . . . twenna dyr GU C 20 s. 55 . " lilianna natur är swa skipat, at thwem sinnom om arith, thz är mz thwenne blomstir (gemino flore), klädhir hon sin bool " SpV 24 (möjl. snarare att föra till B). alla thinga, ok scriffthinna omgangh wändas widh thwänne axil, som är antiggia aff naturinna älla fornyilsenne (omnium rerum scripturarumque circiitum gemino cardine volvi manifestum est, aut conditione aut reparatiione) ib 45 f. ib 121 . " thz är for twänna sak giort ällir twänne skäl (gemina ratio est) " ib 356 . aff hulket huss alexander . . . wtgiffue skal söndax almosen fförstondaren vi (6) mark wppa twenna tiidh SJ 2: 245 ( 1493) . B) räkn. två särskilda, två slags. Se Sdw 2: 1318. war härra . . . tog til sik thwänne skipilse guldhom oc mandoom SvKyrkobr (Lucid A) 101 . " mz the twa nättir vndirstandom wi twänne dödha " ib (Lucid A) 106). människian . . . hwlkin som hafwer sin wärelse af thwänne som är licame ok siäl SkrtUppb 113 . - två. epter thenne twinne xij randsakan ok stadfestilse dömpde jak . . . Svartb 474 ( 1462) . vppa thwenna tijder om aarit STb 3: 242 ( 1495) . swen joansson zacher til twenne xij marck fore ij saramaal ib 278 (1496). ib 385 ( 1498) . " the twenne jmpilsen göris wm waren " PMSkr 325 . " en bonde haffwer nogh bestelle i ehn liten gårdh, och höffdingen haffwer inthett bestelle i thwänne widhe konunge rijke " ib 706 (senare avskr.).