tidhande1
(substantiv)fsvm--tidhande..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)
vanl. pl., chm.? (STb 3: 134 (1498) och f.?) 1) händelse. - förhållanden, omständigher?
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
tydande GU C 20 s. 383 . tidende STb 5: 319 (1521, Kop). tinde jb 3: 134 (1493), 4: 148 (1507). pl. likamed sing. Jfr Sdw 2: 1314 och (ang. formen tidendh) T. Johannisson, Meierbergs ark. f. sv. ordforskn. 4: 39, O. Ahlbäck, Stud. i Nord. Fil. 40_41. 1 s. l96), *tidhandis bärare ,
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- vanl. pl., chm.? (STb 3: 134 (1498) och f.?) 1) händelse. - förhållanden, omständigher? Jfr Swd 2: 1814). 2) underrättelse, nyhet. jach haffuer fangit enondh tinde michtil sorgh ok beröffuilse STb 3: 134 ( 1498) . sades, athholkenschal liggie, epter the tinde nw a ferde äre ib 4: 148 ( 1507) . - berättelse, rykte. tager ider waraffor lygnaktige tiende STb 5: 319 (1521, Kp). _ Jfr sorgha tidhande.