thunge1
(substantiv)fsvm--thunge..nn.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)tyngd, börda. " haa wogh mz trem fingrom ällir ophängde jordhinna twnga (molem) " SpV 516 . " thet är icke skäll, jack skall halla allan twngan " BSH 5: 233 (1508, H. Gadh) . 3) tunga, pålaga, skatt. skal ok arleka aff the sama goze göras ij gil skin til skath ok ängin mere thunge j afrade JämtlDipl 129 ( 1376) . ib. . . . frij oc fräls wara fore allom vtreesom alegningom skattom oc offuerwald gestningom och thungom som aff oss ällir rikesens raadh kunno vppa mena rikit wardha laghdä Priv o skyddsbr 177 . . . . ther medh halla vppe allan stadzsins twnga STb 1: 168 ( 1478) . " skal konungen ey til städia sina fogota . . . nogra handa aalägger skat eller beskatning hästa städer. . . gästning skiwdzfärder eller anner twnga G. Carlsson Kalmar recess 1483 s. 64. - (?) Vidare dömes Johan Ingvaldsson till ett års "thwngha", emedan han olagligen och utan tvingande skäl lämnat sitt gods före arrendtidens utgång Tunberg, Sv. medeltidsreg. 401 (1440). "
- 4)tunga, möda, vedermöda, besvär, olägenhet. än tho at thätta haffwer mik hänth nakontidh haffwa hörth, likawäl tha bidher iak tik at thu tak thz til enghin thwnga, at märkia här nakoth thär aff (hic annotari obsecro grave non sit) SpV 436 f. 6) tyngd, känsla av tyngd. fiöl vppa mik en thunge oc sömpn Hel män 175 . i sinne bön fik han en thunga vppa sik ib 234 . Jfr synda thunge.