sik¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)

1. L. Jfr C. A. Ljunggren, Om bruket af sig och sin i svenskan (1901).
2. 1)sig. med hänsyftning på satsens subjekt. ath . . . jöns . . . kördhe . . . niclis . . . fra sinne hustru oc loth han sla hem til sin JTb 23 ( 1460) . lluminosus . . . claar off sigh sälff GU C 20 (hand 2) s. 103. thet öde torp . . . som the . . . seghe seg eghe Trolles Jb 62 . " erkebispen will jw draga mik in til sin i thet breff jack fik " BSH 5: 395 (1510, H. Gadh) . " borax är en sten . . . haffwandis mith j segh som eth ögha " PMSkr 462 . - dat. el. i dess ställe ack. för sig, för sig själv, särskilt. the (ɔ tre korpar) sculu alle burth flygha the tw sik som j dömen saman oc then ene sik som j enan dömen wara Prosadikter (Sju vise m B) 216 . cristin salde . . . larins . . . ena bryggepanno for vij mark for wtan gardin pannona sig ok gardin sig ATb 1: 107 ( 1459) . - ack. i förbindelse med verbet vara i vissa uttryck, i vilka det till grund liggande kasusbegreppet är mindre tydligt. ther medh haffuer jngen wold for:de mattis hansson her epter at hindre eller quelie om for:de arff, vare sich hwo han ware kan, ffödder eller ofödder, til ewijgh tijdh STb 3: 432 (1499).