rantaka1
v.(verb)fsvm--rantaka..vb.1med våld fråntaga, råna
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-taga . impf. -tiogh ATb 3: 293 ( 1515) ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- med våld fråntaga, råna. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 3: 15. . . . ath j ffra hanss hwstrv var rantagit hanss hesth och iij ᶜ iärn ATb 3: 293 ( 1515) . iäsper . . . gaff honom ij mark fför deth han ran tiogh hanss hästh och iärn ib.