rättoghet¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (8)

1. och m. rättighet, lagligt anspråk. iak hafwer vplatet allan then rättoghet erlicom manne thorstene symonsone, som iak ok mine brödher hafwa til then thridhiongen SD NS 3: 212 ( 1417) . ib 39 ( 1417) . at jak . .. oplaatit haffuer . . . herra knute . . . alla then rät ok rättogheet om thet arff, som mik tilfallit är ib 345 ( 1418) . - rättighet, rätt, befogenhet. Se Sdw 2: 1288. - rättighet, det som ngn har rätt att fordra el. uppbära, laglig inkomst, laglig prestation (at ngn). SD NS 3: 283 ( 1417) . UrkShist 1: 5 ( 1436) . karl . . . forlanthe mic swa mykit hans räthogheth var här nydhre j smalandhin Arfstv 16 ( 1461) . ib. . . . met alla kirkione och kirkieherrins räntho ok rettoghet Svartb 532 ( 1477) . . . . thermedh göra stadenom all then rettogheet, som en godh borgare bör at göra STb 1: 174 ( 1478) . ib 2: 196 ( 1487) . corth flaskedragere schal holle och skenckie brenth wiin her j stadin ok göre ther stadenom rettogheet vth aff til stadzens pullfer hws, swa mykit ther til behöffuis ib 3: 376 ( 1498) . Liber eccl Vallentunensis 62 ( 1499) . " myn lanssgylldhe ok all anner rektwkheth som myne lanboo i vessthergö(t)land myk ärlyk plyktugh ere " Vg Fornmt I 8-9: 105 (1515). - Jfr ämbites rättoghet (Sdw 2: 1109).