mote¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. A) prep. L. med dat. el. i dess ställe ack.; stundom stället efter sitt huvudord. 2) emot, bort emot, nräa, invid, vid. - mitt emot. sagh hon härran ihesus staa mote klärkenom (vidit Dominum stare versus sacerdotem) Mecht 350 . 6) i förhålllande till, i jämförelse med. thz är litidh mothe thy som offwergiffwit ok athersath är Mecht 5 . " tha wort hans vpbördh laghdh mote hans vtgifft. tha alth aff rechnet vort, staden hanom tenetur xxiiɉ march STock Skb 295 (1509-10, Skip). " ib 296 (1510, Skip) . 7) om sinnelag el. handlingssätt: emot. the som mote walino tala Abbedval i Vkl 96 . " ath thu säweliga, oc liwffliga, haff tik mothe them, tik nakot amothe göra SkrtUppb 414. 8) emot, i strid mot. . . . ok är togh ey mothe ewangelio, ok the hälgho skripth " Mecht 6 . ath thu fforlika tik mädh them thw haffwir mothe warit SkrtUppb 414 . " thät tholde han mothe skörliffnadhenom " ib 336 . JMPs 568. - emot, till (ngns) skada el. fällande. Se Sdw 2: 1269. 9) emot, att anmärka mot. hwat the andro mote henne haffua som nämpd oc wald är Abbedval i Vkl 90 . ib 92 . 10) utan? Se Sdw 2: 1269. - Jfr mot.