minna1
v. · v. L:(verb)fsvm--minna..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)
minnas, komma i håg
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
mynna . refl. pres. myns MP 5: 204 . impf. myntis GU C 20 (hand 2) s. 131), *minna upa , påminna. thet i minne mijn härre oppo om nokre oxe GPM 2: 268 ( 1507) . Jfr upaminna.
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 2) minnas, komma i håg. med ack. swa som god barn mi[n]na sins faders godgärninga ok sidwäniar swa skulom ok wi ath minna wara (för minna ath wara?) miskundsamlica widh wan jämcristin MP 4: 112 . refl. minnas, L.
- 1)minnas, komma i håg, tänak på. at ängen annath minniss, vtan (o. s. v.) NMU 1: 70 ( 1384) . " at the godho frwr mynnas skullo mina siäl ib 76 (1390). - opersonl. med personen i ack. el. dat. och saken betecknad genom ack., en sats el. prep. inledande en sats. memor . . . mynnogher oc thz som mynnis " GU C 20 (hand 2) s. 131. fulkomplika minnis mik fadir, thänna spörslena SpV 360 . qwinnan thäntidh hon födhir, tha haffwer hon änxla, tha hon haffwer ok föth barnith, tha minnes hänne enkte til, hwat hon haffwer lidhit ib 403 . " innes engom aff them som nw liffwer ath thz nakontiidh til forena bygd var " Neuman Vokbal 83 ( 1486) . - personl. memini jac mynnis och myntis GU C 20 (hand 2) s. 131. - med dat., en sats el. prep. til. mynnas the allo thy ondho som the tholde j verldena SvKyrkobr (Lucid B) 234 . " tha minnes hon jnkte til sina nödh " MP 4: 20 . thu minnis wäl, jak bedhis thy hiälp aff thinom bönom til gudh, at jak maghe kwnna göra tik nakor skäl här oppa SpV 360 . MP 5: 204 .