lukta1
v.(verb)fsvm--lukta..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
olere, lukta, sprida lukt. - stinka. GU C 20 s. 259 . ffedldius rwtin ok loktande ib s. 265 . 2) odorari, lukta, känna lukt. GU C 20 s. 375 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
lokta GU C 20 s. 375 ; SkrtUppb 161 ; -andhe GU C 20 s. 265 . -ar . -adhe . Se Sdw 2: 1261)
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)olere, lukta, sprida lukt. - stinka. GU C 20 s. 259 . ffedldius rwtin ok loktande ib s. 265 . 2) odorari, lukta, känna lukt. GU C 20 s. 375 . " fäm äru menniskionna yterme[r] sinne som är . . . lukta mz näsomen . . . " SvKyrkobr 343 . SpV 76 . - med ack. tu luctadhe mädh thinom hälgha näsom margskona onda lukt SkrtUppb 171 . - med prep. hwilken genstan tok hänna hiärta i sina händher oc luktadhe thär wppa Mecht 205 . - Jfr illa-, väl-lukta, ävensom dyr-, illa-, söt-luktande.