läna1
v.(verb)fsvm--läna..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
leyna HSH 17: 186 (1524, Brask) . impf. lände Kyrkohist Årsskr 1922 s. 324 (1498). pl. 3 p. läntto STb 1. 235 (1480). part. pret. länt(h)er. lentter. supin. länt. lendt Trolles Jb Bil 225 (1484, nyare avskr.)), *läna bort , låna bort, låna ut. hans hustrv hade länth borth kiätilin STb 1: 121 ( 1477) . - Jfr for-, ut-läna.
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)commodare, mutuare, låna, utlåna, lämna ss lån el. försträckning. STb 1: 235 ( 1480) . XXX (309 marck lentta peninga ib 307 ( 1481) . - låna, upplåta, medgiva begagnandet av (fast egendom). at en del off samma quern . . . staar oppe biscops bordzens een odeell ther staden haffuer till ingen retth nogrom laana eller leyna HSH 17: 186 (1524, Brask).
- 2)förläna, förunna, giva. " tijn helga tungo, som lände apostlomen och iudarna helgan kennedom Kyrkohist Årsskr 1922 s. 324 (1498). - särsk. om gudomliga gåvor. rikedomom som gud mik länt oc wnt hauer " KTb 115 ( 1393) (kan även föras till 2). 3) förläna, överlåta ss län el. förläning. skulu oc . . . ängen län länäs äller panta sätiäs Rydberg Tr 2: 246 ( 1357) . Bjärka-Säby 358 (1384, avskr.) . then attwnde landboen . . . är länther herra gotskalk bänchson i hans dagha VKJ 10 ( 1447) .
- 4)låna, taga ss lån haffuir olaff . . . nogra peninga länth soldenärome, tha kräffui them igen aff them som läntto STb 1: 235 (1480).