kunna¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (14)

1. L.
2. 1)känna, veta. med ack. likawäl tho formagha the thz ekke aff thera studeran a stadh komma, at the maghin smaka thz som the kwnn (ut sapiunt quod sicrent) SpV 522 . ib 523 . - kunna, förstå förstå sig på, hava färdighet i. med ack. lhon kunne alla konsther til stridh JMPs 351. - kunna varra skickig, vara i stånd. med inf. utan at. aldrigh kwnne (scivit) hon annath wthan ymninga göra wslom ok syndoghom mannom SkrtUppb 12 . - abs. Se Sdw 2: 1254.
3. 2)kunna, vara i stånd förmå. tha kunne jac enge mor[gen]gaffuer vnnit Arfstv 37 ( 1461) . - med inf. utan at. jtem kan jak ängom lunom formogha at koma til idher noor jnnan butin FMU 1: 350 ( 1374) . huazske the eller there effter komande naghatsyn hafde maghet eller kunnet synda SvKyrkob (Lucid B) 139. jngen människa konde wä tiäna twem husbondom MP 4: 199 . - med inf. med at. Se Sdw 2: 1254 och R. Pippping, Kommentar t. Erikskrönikan 270. i ther fallom er thz the ej sälfue konoo op at koma DalleembT 3: 71 (1400). . . . sagdo for rettin, athe engalund kundo ath wäria honom foe tiwfath STb 1: 41 ( 1475) . - med underförstådd inf. oftast i förening med en superl. Se Sdw 2: 1254 och R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 220 ff. then articulum stadgadho the swa ([som] the kwnno, oc ey swa som the skello äller tarfftelikith war PMBref 335 ( 1519) . " wm hösthen skwla bothana jnsäthias som nästh the kwnna til honagxkakwrna " PMSkr 304 . 3) kunna, vara möjlig. med inf. utan at. eth jomfrulikit liffuirne war han[s] liff oc vmgangha som ey kome annars wara MP 5: 54 . 4) för att uttrycka ett antagande: kunna. med inf. utan äller the her innan taga komo SD NS 3: 104 ( 1416) . ib. m swa konne fynne, at nogher wille segh forbrytha ther wppo JTb 85 ( 1505) . - med inf. med at. mynne och mera hwadh thet helst kan ath ware SJ 2: 96 ( 1487) . - part. pres. lkunnande, kunnig skicklig. Se Sdw 2: 1254. - Jfr fokunna.