känning1
(substantiv)fsvm--känning..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
kännedom, bekantskap, kunskap. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
kennyngh )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 3)kännedom, bekantskap, kunskap. " rättfärdogh gudz tro, hon är wihdirgangha ok kennyngh thess helgha trefallegheth " MP 5: 208 . " hwa idkelika hafuir edh i munne i honum är litin gudz kärlekir ok känning " Hel män 189 . sender jak honom nu til eder ath han skal gyffwa eder thed i känning GpM 2: 350 (1509). - Jfr be-, land-, vidher-känning.