inkörning1
(substantiv)fsvm--inkörning..nn.1indrivande, impuls. thz honom ingötz aff thäs hälgha anda inkörningh (impulsu) Mecht 131
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- indrivande, impuls. thz honom ingötz aff thäs hälgha anda inkörningh (impulsu) Mecht 131 .