idhkan1
(substantiv)fsvm--idhkan..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
brukande, bruk, förmåga att bruka (något)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
itkan )
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 3)brukande, bruk, förmåga att bruka (något). med objektiv gen. thär nässt sin lioffwasta öghon tilfögdhe han (ɔ Jesus) siälinne öghom giffwandis henne sinna hälghasta öghna jdhkan (exercitacionem) Mecht 11 . ib. ib 12 (på tre ställen).
- 4)bemödande, iver. impendium itkan GU C 20 (hand
- 2)s. 14 - Jfr idhka?