han1
pron. · pron. pers. L.(pronomen)fsvm--han..e.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (15)
han. f. hon. han viste ey huar han sculde han (ɔ: stenen) fiäla sua at man sculdin ey af hanum röfua Vis sten 4 . tha varan (ɔ: stenen) honum til redho ib 5 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
dat. hanum Vis sten 4 . honum ib 5 . honom ATb 2: 177 ( 1481) . ack. han Vis sten 4 ; ATb 2: 2 ( 1473) . handh ib 1: 204 (1465). haan SkrtUppb 281 . hanom J Buddes b 85. honnom Prosadikter (Sju vise mäst C) 223 . fem. hon. honn Stb 3: 407 (1498). hoon Vis sten 6 (om maskulint subst.); ATb 1: 11, 12 (1452), 56 (1456). hun SD NS 3: 309 ( 1418) . hwn Vg Fornmt III . 7-8: 154 (1378). han (se E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 96: 37 ff.) gen. henne J Buddes b 85 ; STb 3: 208 (1495); ib 4: 73 ( 1505) . hennas(s) Trolles Jb Bil 211 (1481, avskr.) . ib. SvB 408 (omkr. 1520). hennes STb 4: 366 ( 1514) . dat. henne Abbedval i Vkl 90 . hunne Uppspriv 13 ( 1454) . ack. hona Mecht 308 ; GU C 20 s. 62 . henne STb 4: 366 ( 1514) . han J Buddes b 85 . " enklitiskt vid verb; m. nom, -an " Vis sten 5, dat. -anum ib 4 . ack. -n ib. fem. ack. -na ib 6 (om maskulint subst.); VKJ 276 (omkr. 1480). Se Sdw 2: 1233),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- han. f. hon. han viste ey huar han sculde han (ɔ: stenen) fiäla sua at man sculdin ey af hanum röfua Vis sten 4 . tha varan (ɔ: stenen) honum til redho ib 5 . " ä hua sum han (ɔ: stenen) vil vacta lätana (ɔ: ey coma i dyawlsins clo ib. 6. thz sculde man görlä acta. at säliana (ɔ: stenen) ey bort for varalsius ödh ib. ib. the bodar stonda pa hunne Uppsrpriv 13 (1454). lauris gatolägiare iij öre for ena stämpnen nigilz laggare stämpde handh " ATb 1: 204 ( 1465) . " haffwer jac stadgadh . . . ath the skolo haffuana (ɔ: en varn) for 1 pund smör oc sidan biörn släperna, skal hon lägias for mögeligit langäl " VKJ 276 (omkr. 1480). pedher knwtson och hons hwstrw haffdhe lakth honom thri thwfwiri til ATb 2: 177 ( 1481) . " stallit som star nordan wppa gardhin hans medh hws och iordh " ATb 2: 321 ( 1487) . " tet war hans gerningk swa wel som henne " STb 3: 208 ( 1495) . " eth arffua schiffthe . . . j mellen hustrv kaderin . . . och henne stiwffbarnom ib 4: 73 (1505). ther med fförlathe wij henne ok hennes framlidne daneman . . . qwit, ffrij . . . fför the för:ne lxxvii ɉ mark " ib 366 ( 1514) . - med efterföljande subst. (apposition). thz tocanum sara forthykkia. thöm röuara thz then eeld sua bran Vis sten 4 . skiparen ma ey bywdha batzmannenom gaa äller fara tith som är stor waade wthan han syälffwer wil samtykkya tith fara batzmannen PMskr 44. strax hon är löpnadh myölken ib 245 . - pleonastiskt efter subj. pådher länzman i(n) hoby han vpläth aff sik . . . ij orthogha landh iordh SD NS 3: 571 ( 1420) . " at thu lös mic . . . swa som thu löste the jomffrwnna, som draken han wilde fförstäkkia hennas liff " SvB 408 (omkr. 1520). - ss reflexivt pron. sin. anders benctsson bekenne sig solt haffue her sten sture iij hans hesta fore xlv mark STb 4: 12 (1504?). - han, hanne, av hankön; hon, hona, av honkön. epicenum genus är thz som teknar han eller hona vnder ena artikilse som är hic et hec vt patet de auibus GU C 20 s. 62 . tha nokor fänadher skal affla och öxlas skal thet som han är enskylt haffwas j trätio dagha oc giffwas nogh ätha, oc thet som hon är skal giffwas litith ätha för än the släppas samman PMSkr 214-215.